Sachsenhausen

vad det finns att se: huvudutställningen finns i det dedikerade museet – som täcker koncentrationslägrets historia och nazisternas förföljelsessystem i stort … plus lite om webbplatsens efterkrigshistoria under kommunisterna, som nämnts ovan.
ytterligare utställningar hålls eller utvecklas även i andra byggnader. Det är ett pågående arbete. Totalt planeras 13 separata utställningsdelar. Det senaste att öppna (i mars 2015) är en ny om utvalda förövare (som jag inte har sett ännu själv … en annan anledning till ett återbesök!).
i själva lägret förblir omkretsväggen i det grovt (och unikt) triangulära området mestadels intakt, inklusive vakttornen, men inom denna vägg finns det bara några rekonstruerade träbaracker av det slag som skulle ha inrymt de intagna. En av dem har rekonstruerats inuti också, med tätt arrangerade våningssängar och allt. I början av 1990-talet var detta ”judiska” avsnitt målet för en antisemitisk mordbrandattack men har sedan dess byggts om, nu förstärkt av en plack till minne av det otäcka nyare exemplet på nynazistisk dumhet.
det finns också några andra byggnader inom huvudlägerområdet, först och främst den tidigare ’medicinska stationen’ där Nazistläkare utförde några av sina plågsamma medicinska experiment. Ett kaklat obduktionsbord och källare för lik förblir grymt in situ.
det finns ytterligare en liten utställning i ett av observationstornen … men bara inomhus-förvänta dig inte att få en ”vakts syn” på lägret!
förmodligen ligger den mest olycksbådande delen av platsen strax bortom huvudväggen (som här har omarbetats till ett minnesmärke i sig), det är i det som brukade vara ”verk” – delen av lägret. Här kan delar av skjutinstallationerna ses där ”experimentella tester” genomfördes för att bestämma de mest ”effektiva” sätten att döda större antal offer genom att skjuta dem i nacken (i en så kallad ”Genickschussanlage”). Utöver detta kan resterna av krematorierna hittas – nu inrymda under ett nytt nedre tak, och nu omgivet av väggar också, som en del av en omarbetad minnesplats (det gamla DDR-era öppna betongtaket hade tydligen blivit för avskyvärt) inklusive en grisig staty. Detta är den ökända ”station Z”, där de tidiga” experimenten ”i mass” utrotning ” ägde rum.
mot norr om mitten av det öppna området tornar den gamla Sovjettiden huvudminnesmärke över platsen. Nära Museet och porthuset har en del av taggtrådsstängsel tillsammans med varningsskyltar rekonstruerats, och på den tidigare uppropsgården finns platsen för lägrets galg.
längst bort, bortom den norra spetsen av det triangulära huvudområdet, har en ny utställning nyligen lagts till som överbryggar ett gap i den gamla utställningen i DDR-eran genom att den äntligen berättar om den sovjetiska användningen av lägret efter andra världskriget – kallad ”Speziallager 7” Då (”Special Camp No.7”).
denna mycket moderna utställning innehåller också några datorarbetsstationer där webbplatsens historia kan studeras ytterligare. Bredvid detta finns ett utrymme för tillfälliga utställningar (när jag senast var där handlade det om sovjetiska gulags i Sibirien). Slutligen är de tegelbyggda kasernerna i POW-lägret som bifogas huvudlägret nu tillgängliga som sträcker sig nordost om det nya ’Special Camp No.7’ – museet.
webbplatsen är tydligt väl underhållen och helhetsintrycket är mer än tillfredsställande. Tyvärr, men med platsen är så lättillgänglig och med det har blivit så populär, man kan också bevittna besökare vars beteende på en plats som denna lämnar lite Övrigt att önska (äta choklad på Krematoriet platsen är knappast ett tecken på god smak, för mer än en anledning). Jag tycker personligen att det är lite problematiskt också när folk poserar för ”jag var här” Typ semesterbilder framför, säg portens inskription ”Arbeit macht frei” (något som också ses ofta i Auschwitz) som om det var en vanlig turistplats som Eiffeltornet eller Buckingham Palace. Men jag antar att denna typ av tillvägagångssätt för fotografering bara kommer med vanlig turism.
stämningen på platsen kan också vara lite försämrad om flera bussfester samtidigt gör att området känns lite trångt (råd: kom på eftermiddagen, de flesta bussresor, skolgrupper etc. besök på morgonen). Men å andra sidan kan det stora antalet besökare naturligtvis också ses som ett bevis på betydelsen av platsen på den mörka turistkartan.

Leave a Reply

Din e-postadress kommer inte publiceras.